onsdag 30 november 2011

SVT får kritik från krigsförbrytartribunalen i Haag

Denna vecka får vi veta att SVT fått kritik från internationella krigsförbrytartribunalen i Haag efter deras sändning av en omdebatterad dokumentärfilm som behandlar folkmordet i Srebrenica. Eller snarare inte behandlar det.

Det är den norska dokumentärfilmen "Staden som offrades" som redan efter sändning i Norge mött starka reaktioner. Bland annat skrev norska helsingforskomittén ett långt och kritiskt brev om hur dokumentären skildrar folkmordet på muslimer i Bosnien 1995. NRK anmäldes även till den norska motsvarigheten till Granskningsnämnden och fick kritik för bristande pressetik då kända fakta utelämnades. Efter sändning i Dokument inifrån den 28 Augusti får nu också SVT kritik, från internationella krigsförbrytartribunalen i Haag.

Filmen lovade nya fakta
Dokumentärfilmen lovar nya fakta runt massakern som skedde 1995 i Bosnien, men som enligt många vilar på ytterst tvivelaktig grund. Bland annat påstås det i dokumentärfilmen att det var den bosniska sidan som genom angrepp på flera byar ska ha provocerat och tvingat den serbiska sidan att inta staden Srebrenica. Ingenstans i filmen nämns det att den serbiska ledaren Radislav Kristic dömts för brott mot mänskligheten efter folkmordet i Srebrenica då 8000 människor berövades livet.

Anmärkningsvärt av SVT att sända
Det är anmärkningsvärt hur SVT kan sända en dokumentär som redan mött stark kritik och som de borde veta är starkt ifrågasatt. Dokumentärens budskap går stick i stäv med den bild som fastställts av FN och domstolen i Haag. Det är tydligt att SVT brustit i sitt ansvar att vara opartisk och att de gett en partisk skildring företräde framför den version som är internationellt vedertagen. Framförallt då fakta om folkmordet och domar i krigsförbrytartribunalen i Haag utelämnas. Att välja bort fakta relevant i sammanhanget kan aldrig ses som en del i SVTs uppdrag.

"Den norska dokumentären 'Staden som offrades' som vi sände tidigare i höstas bidrar ytterligare till att problematisera det folkmord som ägde rum i Srebrenica."

och vidare:
"Det ingår i SVT:s uppdrag att ständigt försöka bidra med nya perspektiv, nya skärvor av kunskap. Även om det blir extra ömtåligt när konflikterna inträffat så nyligen i historien att det finns många människor som själva har upplevt grymheterna."


Det SVT misslyckas med att se är att de genom att sända dokumentärfilmen tar ställning mot fakta som fastställts inom FN och av en lång process i domstolen i Haag. Det är problematiskt när SVT känner ett ansvar att ifrågasätta dessa organ och att skapa sig en helt egen bild av historien. Att ha en kritisk hållning är såklart viktigt, men att öppna dörren till att ifrågasätta folkmord och kunskap fastställd genom FN rapporter känns som något större.

Anton Landehag, ordförande för Ungdom Mot Rasism skriver på Newsmill om hur svenska medier misslyckas med att bemöta rasismen i samhället. Att de enda gångerna frågorna lyfts upp är då medierna själva slipper ifrågasätta och granska samhället på allvar.

Nu verkar det däremot som att SVT vill problematisera lite väl mycket och välja bort fakta i en strävan efter "en skärva kunskap". Det hela verkar ganska motsägelsefullt.

Niclas Persson
Styrelseledamot, Ungdom Mot Rasism


Läs även:

tisdag 29 november 2011

och en rasist är en rasist.

Den Sverigedemokratiske kommunpolitikern Annika Rydh från Älmhult anser att människan kan delas in i raser efter färg och att det inte är nedsättande att säga neger.

"-Det ska ju inte vara ett skällsord att bli kallad neger. Det finns ju den röda rasen, den gula rasen och jag är ju av ett vitt ursprung. En neger är en neger, inget nedsättande"

Inte bara visar Rydh okänslighet kring användandet av ord som neger och att människor kan känna sig kränkta när någon kallar dem neger. Hon menar även på fullt allvar att det finns fler mänskliga raser där några är röda och några är gula.

Resten av världen som lämnat rasbiologin bakom sig vet att forskning säger att det bara finns en enda ras av människor. Att det numera är allmän vetskap att människors arvsmassa är så lik över kontinentsgränserna att du förmodligen har fler gener gemensamt med en person på andra sidan jordklotet än med någon av dina grannar. Det existerar helt enkelt ingen "vit", "gul eller "röd" ras, utan bara en ras av människor som vi alla tillhör.

Vad vi från Ungdom Mot Rasism vill ha sagt om Annika Rydh är att en rasist är en rasist, det är inget nedsättande. Det är bara ett faktum.

/Niclas Persson
Styrelseledamot

Fler som rapporterar: SVT | Smålandsposten | Expressen | Nyheter24


EDIT: Nu har jag nog gjort mig skyldig till omvänd rasism enligt Rydh som menar i ett blogginlägg att de som liknar SD vid rasister eller kopplar deras antimuslimska grund till terroristen i Norge håller på med omvänd rasism. Där skriver hon:

"Man utmålar oss även som de värsta rastister och liknar oss vid massmördaren i Norge! Är inte detta en form av omvänd rasism?"

onsdag 2 november 2011

Intervju med Västerås lokalgrupp

Ni har förhoppningsvis läst intervjun med Borås lokalgrupp, nu är det dags för nästa! Näst på tur står Västerås lokalgrupp som funnits i snart ett år. I slutet av november 2010 hade lokalgruppen sitt första möte och anledningen till det hela berodde på Sverigedemokraternas intåg i riksdagen. Lokalgruppens förra ordförande, Tilda Landehag (numer aktiv i Nätverksgruppen), erövrade en bänk i Västerås efter beskedet om att SD fått över 4 % i valet. Ljudligt proklamerade hon det antirasistiska budskapet för folkmassan som samlats på stan och började samla in potentiella och intresserade medlemmar för att starta en lokalgrupp under Ungdom Mot Rasisms vingar.

Jag frågar Hannes Furia vad just Västerås lokalgrupp är bäst på eftersom jag hört att de har haft många olika aktiviteter för sig på bara knappt ett år.

-Det vi är bäst på går i mångt och mycket ihop med det vi gjort under året. Vi är en musik- och kulturälskande skara. Det finns spontaniteten, kreativa idéer och en känsla av ett samhällsansvar, svarar Hannes.

Han berättar att lokalgruppen består av en större del personer som sedan tidigare känner varandra och därför är en stor del av gruppdynamiken redan stabil och bra. Han tycker inte att det finns någon rädsla för att ifrågasätta på samma sätt som det kan finnas i en mer löst baserad grupp.

- Det gör även kontakt mellan våra mest aktiva medlemmar desto mer naturlig och frekvent, menar han.

Kan du berätta mer om vad för olika arrangemang och aktiviteter har ni haft för er och jobbat med under året som gått?

- Det här året har vi gjort två saker huvudsakligen: En väldigt lyckad spelning ("Ett jävla spektakel") med lokala band och gycklarshow, där vi passade på att värva medlemmar och göra oss ett namn både bland de lite yngre medlemsantalen och uppåt.

Hannes fortsätter berätta om "Manifestation för mångfald och demokrati" som de anordnade den 22 september med anledning av terrordåden i Norge. – Vi passade på, som icke partipolitisk aktör, att samla lokala representanter för ungdomspolitiska förbund i ett uppmärksammande av händelsen. Det hölls tal, inte bara från ungdomsförbunden men även vår alldeles egna Anton Landehag (reds.anm: Anton är ordförande för Ungdom Mot Rasism).

Samtidigt arrangerade de underhållning med musik och dans, sålde fika och pengarna de fick in gick till uppbyggnadsarbetet av Utøya. De fick dit media, bland annat TV4:s lokala nyheter skickade dit reportrar som rapporterade om arrangemanget. Lokalgruppen kom med i ett nyhetsinslag med både intervju och bilder.

- Det var viktigt för oss inte bara att uppmärksamma denna händelse, utan att dessutom få med flera politiska aktörer som annars står emot varandra, för att visa att det finns vissa grundläggande värderingar som går igen människor emellan, oavsett deras annars tydliga ideologiska skiljaktigheter. Detta är vi oerhört glada att vi lyckas påvisa, inte minst för dem, säger Hannes.

Att synas i media, är det något som är viktigt för er när ni försöker nå ut med ert budskap och marknadsföra era arrangemang & hur tänker ni kring det?

- Media kan och ska alltid användas när man vill nå ut till allmänheten i någon större utsträckning. Att synas i media hjälper oss att nå ut med vad vi gör till de som vet minst om oss. Det innebär att de också kan vara på plats vid våra arrangemang och delta. Att synas i media upplever jag som en stor hjälp. Det är svårt att själva göra samma insats och nå ut till potentiella deltagare. Det är en ovärderlig som metod för att lyckas framföra sitt budskap. Vi har själva jobbat mycket med att få synas i media och var till och med första inslag hos TV4 Västmanland med anledning av vår manifestation.

Om ni skulle ge 5 tips till en annan lokalgrupp, vad skulle det vara?

1. Vad du än gör, så kommer du göra det utifrån dig själv. I min mening innebär detta att alltid börja med sig själv innan man blickar utåt med någon form av opinionsbildning. Läs på där du vet med dig att du inte vet tillräckligt! Ungdom Mot Rasism har många bra resurser och tips på vart du hittar det du behöver veta vad gäller frågor om rasism och allt annat användbart.

2. Sätta upp tydliga och gemensamma mål för vad ni vill åstadkomma lokalt och även hur ni vill genomföra dessa mål. Ta upp den frågan så ofta det behövs till ni har en klar idé, det hjälper.

3. Kommunikation. Glöm inte att ni är en grupp. Vikten av att se till att man kommunicerar effektivt, både mellan mötena och under dem är oerhört viktigt för att er insats ska bli värd mödan. Se till att få svar på funderingar och lösa trådar.

4. Vem? Vad? När? Går in i föregående punkt, viktig nog för att ha en egen. Man måste vara särskilt tydlig med exakt vad som sagts när något bestämts och vem som ska göra det. Notera! Se då till att arbetsfördelningen är rättvis och realistisk. Annars finns alltid risken att några få gör mest, vilket man bör undvika inom en grupp som vill framåt.

5. Om ni kommit igång med den mer grundläggande strategin och saker och ting börjar falla på plats med någon form av aktivitet, får man återigen inte glömma bort hur media kan hjälpa er att få fram era idéer och att de kommer uppmärksamma vad ni gör. När ni lyckas fånga dem en gång och allmänheten uppskattar ert direkta engagemang kan ni lita på att tv-kanalen, tidningen, radiostationen gärna kommer tillbaka nästa gång.


Författare: Ebba Friberg, styrelseledamot Ungdom Mot Rasism

tisdag 1 november 2011

Utoya och Salem, samma sak eller inte alls?


Det hela började med att sverigedemokraten Erik Almqvist rasade i ett inlägg på sverigedemokraterna.se över att Vänsterpartiet tillsatt en ny pressekreterare. En anledningen är att personen i fråga varit engagerad mot det nazistiska jippot Salemmarschen.

Almqvist bevisar att det finns fler partier i riksdagen som gärna reviderar historieboken och beskriver Salemmarschen som "en minnesmanifestation för en ung nationalistisk pojke som, på dagen 8 år tidigare, mördades på platsen av ett invandrargäng." Detta är visserligen sant (om man då alltså vill kalla en uttalad nazist för nationalist, vilket Almqvist kallar sig själv). Det Almqvist väljer att inte nämna att det är nazister som gått i spetsen för manifestationståget.

Det är alltså en minnesmanifestation som kidnappats av den nazistiska rörelsen, och av människor som inte har en personlig koppling till offret som utnyttjar dennes död.

2003 hölls bland annat ett tal av Magnus Söderman, en av ledarna i Svenska motståndsrörelsen, där han sa: "Jag har inte kommit hit för att sörja. Jag har inte heller kommit hit för att tala om sorg. Jag har kommit hit för att klargöra att sorgens tid är över och att det totala motståndets tid är inne."

Almqvist lyckas alltså att skönmåla en samling nazister som pratar om att starta krig istället för att sörja som en enkel sorgemanifestation för en nationalistiskt inriktad pojke.

Förövrigt finns det ett bra inslag från P3 dokumentär om Salemmordet.

Jämförs med massakern på Utoya
Efter reaktioner på twitter där skönmålningen kritiseras väljer SD-kurirens chefredaktör Mats Dagerlind (tidigare medarbetare på Politiskt Inkorrekt som numer ersatts av avpixlat.org) att uttala sig. Han mer eller mindre jämför Salemmordet med massakern på Utoya.

Som svar på en tweet om att Salemmarschen är ett arrangemang för nazister skriver han:

Dagerlind får medhåll av en liten nätmobb som skriver saker som "killen dog för sina åsikter", "är man nazist om man upprörs av mordet på en ung kille?" och de som vill likställa det hela med massakern på Utoya.

Masakern på Utoya var politik
Först och främst ska vi vara mycket tydliga med att den massaker som Anders Behring Breivik utförde på Utoya var politiskt motiverat. Han valde att döda 63 unga människor för att de tagit ställning politiskt och blivit medlemmar i Socialdemokraternas ungdomsförbund AUF. Han gjorde det för att han var motståndare till ett samhälle som präglas av mångfald.

Mördades för att han slog en tjej
Salemmordets offer var visserligen en aktiv nazist men i polisens utredning (som vi får ta del av i p3 dokumentären) finns inget som tyder på att mordet var politiskt motiverat. Polisen menar att den främsta anledningen till dödsmisshandeln av Daniel Wretström skedde var att han ska ha slagit en tjej. Att slå tjejer kan man ju lite raljerande ifrågasätta om det är ett politiskt ställningstagande, men faktumet är att det endast är en myt att han dog för politiken han stod för.

Mordet är självfallet otroligt tragiskt, men än mer tragiskt och perverst är hur den nazistiska rörelsen skapat sig en martyr och försöker politisera något som aldrig handlat om politik. De myntade i samband med mordet begreppet "svenskfientliga våldet" som även Sverigedemokraterna gärna använder, trots att det växt fram ur en rörelse de inte vill förknippa sig med.

Talen gick från sorg till hat
Att påstå att salemmarschen är en enkel sorgemanifestation är en grov överdrift då den aldrig letts av personer som stod Wretström nära. Familjen har sedan några år tillbaka tagit avstånd till hur marschen anordnas i Daniels namn, då sorgen fått lämna plats för att ersättas av hårdföra tal om politik av erkända nazister.

Manifestationer till minne av Utoyas offer däremot leds och arrangeras många gånger av människor som har en personlig relation till något av medlemmarna i AUF som fick sätta livet till, eller som befann sig på ön. Det är manifestationer som möts av stor politisk enighet då dådet var politiskt motiverat och således redan från början handlat om politik.


Erik Almqvists skönmålning av Salemmarschen får vi anta är ett försök att närma sig de nationalister som inte har problem med nazister och som gärna besöker deras tillställningar.
Mats Dagerlinds jämförelse mellan den nazistiska Salemmarschen och manifestationer till stöd av Utoyas offer vet jag inte alls hur vi ska ta. Kanske att han är ett respektlöst svin.

Trots att massakern på Utoya är ett resultat av den antimuslimska miljön så är det förvånansvärt ofta som sverigedemokrater och andra inom denna rörelse använder den för att stärka sin egen martyrroll. Det är alltid mest eller åtminstone lika synd om dem själv som offren på utoya.


Den irriterade antirasisten
Niclas Persson


PS. kolla in To Oslo, With Love - en nordisk dialog efter händelserna på Utoya som arrangeras till helgen.