Ja, det är sant att invandrare här i landet på grund av sina språksvårigheter av myndigheterna ofta behandlas som omyndiga barn. Det spelar ingen roll om man är sju eller sjuttio år, svenskarna vet ändå bäst. Jag tror att de räknar vår ålder från vår ankomstdag. Därför ska jag börja i första klass till hösten. Jag fyller åtta i år. Jag kom hit den 25 maj 1971. Det är min nya födelsedag. Då brukar jag få massor av leksaker och godis av mina invandrarlekkamrater. Den här boken handlar om oss invandrarbarn mellan sju och sjuttio år och vårt nya liv här i landet.
Så beskrev författaren Mahmut Baksi det i sin bok Hasan Aga 1979. En cynisk men verklighetstrogen beskrivning av ett normativt svenskt samhälle. Det här är över 30 år sedan och förhoppningsvis tänkte sig nog Mahmut Baksi att Sverige skulle utvecklas till det bättre - frågan är om det blivit bättre.
Än idag är det svenska samhället uppbyggt av normer och föreställningar som begränsar. Konstruktionen av "svenskhet" i kontrast till "det Andra" - dvs. "invandrarskapet", ofta belagt med ett religiöst (muslimskt) perspektiv - är uppenbart stark och står i många avseenden helt oproblematiserat.
Det krävs en förändring; det krävs att svenska politiker, svensk media och det svenska samhället i stort börjar ifrågasätta och motverka de normerande och rasistiska strukturer som bygger upp det här landet. För många gånger krävs det inte mer än ett ifrågasättande, men så länge vi inte vågar erkänna att det finns problem med rasism i Sverige - strukturella problem med rasism - ja, då kommer vi inte heller kunna komma någonstans.
Mahmut Baksi beskrev det 1979 och även om mycket blivit bättre i Sverige sen dess, så finns det stora steg kvar att ta.
Än idag är det svenska samhället uppbyggt av normer och föreställningar som begränsar. Konstruktionen av "svenskhet" i kontrast till "det Andra" - dvs. "invandrarskapet", ofta belagt med ett religiöst (muslimskt) perspektiv - är uppenbart stark och står i många avseenden helt oproblematiserat.
Det krävs en förändring; det krävs att svenska politiker, svensk media och det svenska samhället i stort börjar ifrågasätta och motverka de normerande och rasistiska strukturer som bygger upp det här landet. För många gånger krävs det inte mer än ett ifrågasättande, men så länge vi inte vågar erkänna att det finns problem med rasism i Sverige - strukturella problem med rasism - ja, då kommer vi inte heller kunna komma någonstans.
Mahmut Baksi beskrev det 1979 och även om mycket blivit bättre i Sverige sen dess, så finns det stora steg kvar att ta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar