onsdag 30 mars 2011

Inlägg: "Rasism finns inte bara i Skåne"

Lika ofta som man nämner rasism nämner man också Sverigedemokraterna. Det är nästan som att man tror att det inte fanns rasism i Sverige innan Sverigedemokraterna tog sig in i Riksdagen. Det är kanske en enkel lösning på problemet, om man får bort Sverigedemokraterna eller andra liknande partier så försvinner rasismen. Nu är jag naivt enkelspårig men ibland kan jag undra hur folk egentligen tänker.

Rasismen finns inte bara i Skåne och det är inte bara Sverigedemokraternas politik som gör att den lever vidare. Rasism finns i hela det svenska samhället på alla samhällsnivåer och det är det som jag tycker gör det läskigt. Problemet är inte bara de som öppet uttrycker rasistiska åsikter, genom att inte göra någonting alls kommer rasism också fortsätta vara ett strukturellt samhällsproblem. Att sitta hemma och känna sig nöjd för att man inte röstade på Sverigedemokraterna räcker inte, alla måste agera.

Därför är Ungdom Mot Rasisms kampanj så himla viktig, hela samhället måste ta debatten. Vad kan man då göra? Som individ tror jag det viktigaste är att man vågar ifrågasätta sina egna och andras fördomar, för alla har fördomar. Rasistiska värderingar som uttrycks är många gånger omedvetna, att du reagerar då du stöter på dem i vardagen är därför otroligt betydelsefullt. Många gånger är personen som på något sätt uttryckt sig rasistiskt inte ens medveten om det. Men också föreningslivet har ett viktigt ansvar i arbetet mot rasism, för rasismen finns även där. Överallt handlar det om att ifrågasätta de strukturer och normer som ger upphov till rasism vare sig de finns i skolan, i föreningen, på arbetsplatsen eller inom politiken. Fokus måste också ligga på lösningar - hur ska vi arbeta mot dessa strukturella problem? Och viktigast av allt - vilken ideologi och politik ska vi arbeta för?

Precis som alla andra har jag också fördomar, som när jag minst anar det dyker upp i huvudet. Men om jag inte vågar ifrågasätta och problematisera dem har jag inte bidragit till att ta debatten mot rasism. Antirasism är något som berör oss alla och därför något vi alla måste arbeta för. Det räcker inte med att förlita sig på att andra agerar, utan alla måste ta debatten mot rasism. Jag har gjort det, har du?

Hannah Wiklund

tisdag 29 mars 2011

Det handlar om att ta debatten, eller kanske att inte ta den?

Den senaste veckan har flertalet debattörer från både vänster och höger valt att debattera frågor kring integration, rasism och migration. Markus Uvell från Timbro skriver på Sveriges Resurser i ämnet, Adam Cwejman kritiserar i sin blogg fokus på rasism i integrationspolitiken och här på bloggen har Louise Dane och Jorge Cardona Londoño skrivit om sina tankar och perspektiv på rasismen i Sverige.

I DN går att läsa att i Danmark har ett antal företag nu gått ut och sagt att det krävs en nyanserad debatt om invandring och migrationspolitik, annars riskerar tillväxten att avta. De menar att den danska debatten begränsar människors vilja att ta sig till Danmark för att bidra, men också att människor som är födda utanför Danmark riskerar att marginaliseras.

"Om vi vill verka i en global värld och vara konkurrenskraftiga, måste vi ha större förståelse för att det ger ett positivt tillskott till vår ekonomi och vårt land, och att det kommer inspiration och innovation utifrån", säger Tine Horwitz på organisationen Consortium för Global Talent till tidningen Information.

Det finns många olika sätt att se på rasism, integration och migration som på många olika sätt kan förklara komplexiteten i frågorna. I dagarna presenterades en studie från Göteborgs Universitet som slår fast att Sverigedemokraternas framgångar delvis kan bero på hur övriga partier formar sin politik - inte helt oväntat kanske, men väldigt intressant. I ämnet skriver Flyktingbloggen och Alex Bengtsson välskrivna texter.

Debatten fortsätter och rasismen kommer inte ha en chans!

måndag 28 mars 2011

Inlägg: Sverige. Rasism. Går inte ihop.

När jag först kom till detta land var det första jag såg Öresundsbron. Vi bilade efter en lång flygresa från Sydamerika genom Tyskland, Danmark och Götaland för att komma till Stockholm. Året var 2000. Öresundsbron var min nyckel till frihet, min nyckel till kunskap, min nyckel till demokrati. Demokrati på riktigt. Kunde jag tro, vid det tillfället, när vi korsade brons första pelare, att rasism skulle vara en betydande faktor för min utbildning, min frihet, min demokratiska utveckling som samhällsmedborgare i landet? Svaret faller enkelt och är helt enkelt, nej. Men rasism var och är betydande.

Det finns. Det påverkar. Överallt- under, över, bredvid, bakom, framför – osynligt som vinden men lika närvarande som dess känsla när den blåser förbi.

Ett fritt land. En frihet, en demokrati. Du får säga vad du vill, dock inte kränka någon. Låt inte mina barn få påverkas av det jag och en väldigt stor mängd personer får uppleva dagligen. Låt inte mina barnbarn höra öknamn i tunnelbanan baserat på folks okunskap. Låt oss ta debatten, låt oss göra skillnaden – idag. Låt oss utnyttjas av friheten och demokratin i landet. Vänner, arbetskamrater, familj! Vi kan. Sverige är det vi skapar det. Var försvann det gamla Sverige? Ta tillbaka det. Idag.

Låt oss komma ihåg decenniet 2010-2020. Decenniet då Ungdom mot rasism tillsammans med flera organisationer och föreningar kämpade för vårt Sverige. Kämpade och lyckades. Låt oss komma ihåg året 2010 då det främlingsfientliga partiet Sverigedemokraterna kom in genom okunskap i vårt maktövande och försvann genom kunskapen som fanns i våra ungdomar. Inom UMR, inom lokalgrupper, inom ungdomsråd.

Sverige kan fortfarande. Häng med. Ta debatten.

Peace out’

Jorge Cardona Londoño
Ordförande Sollentuna ungdomsråd

fredag 25 mars 2011

Inlägg: ”Du är oskyldig tills motsatsen bevisats”*

Jag ska bli jurist. Så. Där var det sagt. Om ungefär 10 månader är jag klar. Men det är inte det jag tänker på just nu.

Just nu tänker jag på en dag i mitten av september 2007. Jag hade precis börjat på Stockholms Universitet. Allt var nytt, läskigt och spännande. Jag gick konstant vilse, nojjade över hur man egentligen hänvisade till en paragraf och var alltid 5 minuter sen (det är jag förresten fortfarande ständigt).

Dagen före hade min klass varit på studiebesök på Svea Hovrätt. En del av besöket var att sitta med på en rättegång.

Tillbaka i klassrummet frågade vår lärare om vi kunde berätta om de olika rättegångar vi varit på. Vad de handlat om, hur domstolen behandlat ärendet, om det var som vi förväntat oss. (Det var det inte – för det fungerade inte alls som vi sett på tv).

En av mina klasskompisar berättade om rättegången han varit på. Hans intryck av dagen gick ungefär så här: ”Ja, alltså, mitt fall var enkelt. Somalisk man anklagad för att hota och slå sin fru. Krossade vindrutor och sånt. Han pratade ju inte ens svenska för fan. Ett jäkla hoolabaloo. Klart skyldig."

Här började min lärare - kvinna, vit, medelålders, advokat, hästtokig – att gapskratta. Ett stort hjärtligt skratt. Sen kom orden ”Men du, så kan man ju inte säga. Inte utanför det här rummet i alla fall. Men det var väldigt roligt.”

AJ!

ONT I MAGEN!

ILSKA!

INTE OKEJ.

FAN!

ROLIGT?

Tystnad.

Trots att jag blev så himla arg bara satt jag där. Knäpptyst. Stirrade ner i bänken. Sneglade på min klasskompis.

Jag har fortfarande inte slutat skämmas. För att jag inte sa ifrån. För att jag bidrog till att alla vi i det där klassrummet, 3 veckor in på juristlinjen, gick därifrån tillsagda att det var okej att döma andra på förhand. Tillsagda, om än indirekt, att det var okej att strunta i att man enligt svensk lag är oskyldig tills motsatsen bevisats – bara man inte säger det högt och till ”fel personer”.

Resultatet av den här typen av fördomar, av förutfattade meningar - av rasism - blir aldrig bra. Du skulle inte vilja bli dömd av en domare som redan på förhand hade vissa "uppfattningar" om dig, eller hur?

Men även om det inte alltid handlar om en domare som dömer är konsekvenserna av rasism alltid skit. För någon blir alltid dömd. Ofta utdömd.

Jepp. Jag skäms. Jag skämdes då och jag skäms nu. Jag skäms över andra gånger jag hållit käften. Därför håller jag med Ungdom mot rasism - det är dags att ta debatten! Dags för hela Sverige att ta debatten. Och det är dags att göra det nu.

Att bryta den tysta acceptansen är början. Men riktig, och djupgående, förändring och utveckling kräver ännu mer arbete.

För ett rättvist samhälle behöver vi, alltså alla vi som är samhället, utveckla attityder, kunskaper och färdigheter som hjälper oss att se och påverka världen runt omkring oss. Jag tror att den djupare förändringen sker med hjälp av utbildning, projekt och genom att människor står upp för det samhälle vi vill bo i. Jag tror att vägen dit börjar med att ta debatten.

Vad tror du?

/Louise Dane


*rubriken är en förenkling av den så kallade oskuldspresumtionen som finns i bland annat artikel 6.2 i den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Europakonventionen är svensk lag sedan 1995.

onsdag 23 mars 2011

Inlägg: Det blir jobbigt att kisa efter ett tag

Den 19 september 2010 röstade 5,7 % av Sveriges befolkning på ett politiskt parti som har som uttalat mål att minska mångfalden i Sverige. Men i Röda Korsets Ungdomsförbund tror vi inte att Sveriges framtid avgörs en söndag i september vart fjärde år.

Vårt viktigaste val sker nu och alla dagar framöver. När vi tillsammans väljer vilket Sverige vi vill stå för kan Röda Korsets Ungdomsförbund tillsammans med andra göra mer, göra det bättre och nå fler. Arbetet mot rasism och främlingsfientlighet och för ett mer humant och medmänskligt Sverige får aldrig upphöra.

Röda Korsets Ungdomsförbund kämpar för barn och unga på flykts rättigheter. I den kampen möter vi massvis av fantastiska människor som med öppna armar välkomnar våra nya kompisar till vårt land, som genom möten vill berika sitt eget liv och vara en del av när någon annan startar ett nytt liv här.

Tyvärr så möter vi också i vårt arbete många människor med brist på kunskap eller som bär på fördomar. Vi möter också motstånd mot att barn och unga ska få söka asyl i Sverige, att grundläggande rättigheter som är fastslagna i Barnkonventionen inte gäller dessa barn.

Inför riksdagsvalet 2010 uppmärksammade Röda Korsets Ungdomsförbund ensamkommande flyktingbarns situation i Sverige. Vi uppmanade förstagångsväljare att rösta på ett humant alternativ på valdagen och krävde att alla kommuner skulle ta sitt ansvar och ta emot ensamkommande.

Som en del av vår satsning har vi varit ute i skolor runtom i Sverige med vårt rollspel ”På Flykt”. Elever har fått möjlighet att uppleva hur det kan vara att tvingas fly från sitt hemland och fått reflektera över sina upplevelser.

En av eleverna skrev i sin utvärdering: ”Tack för att ni öppnade mina ögon. Det blir jobbigt att kisa efter ett tag.”

Den antirasistiska rörelsen som ställer upp för ett Sverige som bygger på alla människors lika värde måste få till möten och samtal mellan människor och sprida kunskap och humanitet.

Tillsammans arbetar vi för ett Sverige där humanitet är vår ledstjärna, där våra likheter och olikheter uppskattas och tas tillvara och där varje människa är lika viktig. Vi ställer upp för den enskilda människan och för alla människor lika värde. I alla situationer.

Röda Korset bygger på möten mellan människor. Det är i mötet det händer grejer. Det är där vi skapar fred och förståelse i praktiken. Våra verksamheter sprider medmänsklighet istället för främlingsfientlighet.

Vi vill bygga vår gemensamma framtid på möten baserade på respekt och jämlikhet. Där hör rasism inte hemma.

År 2014 är det riksdagsval igen. Du som är för ett öppet Sverige som bygger på humanitet har makten att välja vilket Sverige du vill leva i.

Sluta kisa. Ditt viktigaste val gör du varje dag.

Martina Anlér
Förbundsordförande
Röda Korsets Ungdomsförbund

Integration eller rasism - hönan eller ägget?

nyhetsmorgon i TV4 tidigt i morse debatterade Ungdom Mot Rasisms ordförande Anton Landehag mot grundaren av Sverigesresurser.se Amanda Björkman om integration och rasism. Har det ena med det andra att göra eller handlar det egentligen om två olika saker?

Anton menade att för att vi ska kunna förstå de barriärer och de hinder som finns för människor på den svenska arbetsmarknaden, kopplat till hur integrationsprocessen fungerar, så måste vi också våga erkänna och prata om den strukturella rasismen.

Amanda menade att det viktigaste är inte att prata om rasismen, utan att erkänna att integrationen är misslyckad och därifrån komma fram med konkreta lösningar. Det gäller både arbete med det offentliga, med näringsliv och med skola.

En intressant debatt som lyfter upp frågan om vilken roll rasismen har i samhället idag. I det här fallet inom integrationspolitiken.

Debatten kommer efter artikeln på SvD Brännpunkt från i måndags, där Ungdom Mot Rasism lyfter vikten av att erkänna och därmed också en vilja att motverka rasismen som ett strukturellt problem. Det som är intressant är att just den formuleringen (den enda formuleringen) som tar upp integrationspolitiken är den som skapat mest debatt, vilket visar på att det är en otroligt viktig fråga att diskutera kring.

Men det fanns också annat som lyftes i artikeln, vilket hamnat lite i skymundan av integrationsdebatten;
1. Skolan måste arbeta förebyggande mot rasism
2. Den antirasistiska rörelsen måste få mer stöd och en bredare samverkan med det offentliga krävs.
3. Ungdom Mot Rasism måste hålla sina möten hemliga, med risk för konfrontation. Vad ska vi göra åt det?
4. Hatbrotten ökar

Och mycket annat.

Det är bra att debatten om rasism blossar upp - det behövs, människor drabbas dagligen och det är vårt gemensamma ansvar att motverka den.

tisdag 22 mars 2011

Kampanjen öppnar upp för debatt!

Sedan kampanjen lanserades på kongressen i söndags så har mycket hänt. Vi skrev igår om att nyvalde ordföranden Anton Landehag debatterade på SvD Brännpunkt om myten om det öppna Sverige och vikten av att erkänna, problematisera och motverka rasismen som strukturellt samhällsproblem. Bland annat konstaterade Anton att svensk integrationspolitisk debatt istället behöver fokusera på rasismen som problemet, inte "invandraren" som svårintegrerade.

Detta har öppnat upp för en debatt om vad integrationsprocessen handlar om, vilket så klart är bra och intressant. Amanda Björkman, som är grundare till debattsidan om integration Sverigesresurser.se, skrev igår en replik mot Antons artikel där hon menar att det är att göra en björntjänst att fokusera på rasismen.

Idag skriver Anton en slutreplik där han menar att det fokuseras alldeles för lite på rasismen som problem, inte minst i integrationspolitiken. Det behövs krafttag mot den utbredda rasism som finns på svenska bostads- och arbetsmarknad, och som återfinns i skolan, på arbetsplatser och i politiska partier.

Debatten fortsätter och det känns spännande! Läs artiklarna och kommentera här - vad tycker du?

I Borås tas debatten imorgon kl 18!

Imorgon arrangeras en debatt på ämnet rasism i Borås. Arrangörer är Ungdom Mot Rasism i Borås och debatten kommer att genomföras på Borås Högskola, i sal D209 och drar igång kl 18.00.

Medverkar gör flera av riksdagspartiernas ungdomsförbund och kommer få svara på vad de vill göra mot en groende rasism i samhället.

UMR Borås gjorde efter valet i höstas en enkätundersökning på skolorna i Borås, där flera hundra elever deltog. Resultatet var på många sätt nedslående där bilden av situationen vad gäller rasism och intolerans på Borås skolor blev väldigt negativ. Detta kommer ligga till grund för vilka frågor som kommer att ställas till panelen.

Som sagt, debatten äger rum kl 18.00 på Borås Högskola, i sal D209. Läs mer i pressmeddelandet som har gått ut, där du också hittar kontaktuppgifter till arrangörerna.

Inlägg: Den strukturella rasismen drabbar ensamkommande flyktingbarn

Det har blivit en vana hos polisen att sätta in mindre resurser eller inga alls när de letar efter ett försvunnet barn som är ensamkommande flykting. Det är en markant skillnad i resurserna som sätts in jämfört med eftersökningar efter barn som är födda i Sverige. Det är strukturell rasism.

Men, sånt händer ju inte i Sverige säger ni. Vi har ju ett demokratiskt land med ett bra rättsväsende. Det skulle man kunna tro. Myten om ett snällt, varmt och duktigt Sverige är det många som har. Men faktum är att Sveriges Radio Örebro rapporterade om just detta förra året.

“Alla fall då ensamkommande flyktingbarn försvinner anmäls till polisen. Men vi drar inte igång något eftersökningsarbete”, säger Mats Fågelberg på Örebro polisen.

Rimligtvis finns färre spår efter de försvunna ensammkommande flyktingbarnen då de inte har ett utbrett kontaktnät i landet. Det är också just dessa barn som, enligt organisationen ECPAT som kämpar mot handel med barn, riskerar att i större utsträcknig att falla offer för människohandlare eller på andra sätt fara illa.

Därmed vore det kanske lämpligt, rent logiskt, att mer eller åtminstone samma mängd resurser sätts in för att leta rätt på dem. Men nej, tack vare den strukturella rasismen så kan vi se att det svenska rättssamhället nedprioriterar att leta reda på dessa barn. De barn som är mest utsatta, som befinner sig i ett främmande land får inte ett fullgott skydd av vuxenvärlden och det svenska rättsväsendet.

Det mina vänner är strukturell rasism. Det är något så avskyvärt så att vi vill förändra det!

Niclas Persson
Antirasist & Barnrättskämpe

måndag 21 mars 2011

Vi börjar ta debatten med en gång!

Under helgen arrangerade Ungdom Mot Rasism sin kongress, den här gången i Landskrona. Hela söndagen avsattes till att lansera, diskutera kring och kommunicera ut kampanjen Hela Sverige tar debatten och det var med pompa och ståt som deltagarna fick planera sitt kampanjår, sprida budskapet via sina Facebookprofiler och ta med sig mängder med material hem.

Vi började så sakteliga ta debatten redan igår, framför allt här på nätet och i de sociala medierna. Idag fortsätter vi. På SvD Brännpunkt idag skriver Ungdom Mot Rasisms purfärska ordförande Anton Landehag om varför det är viktigt att fortsatt uppmärksamma rasism som ett allvarligt samhällsproblem. Han poängterar vikten av att krossa myten om Sverige som ett öppet och inkluderande samhälle, och istället på allvar erkänna och motverka rasism som ett strukturellt problem.

" Vad är det som gör att det fortfarande är 50 procent svårare att få ett jobb i det här landet, om du heter Massoud och inte Mattsson? Vad är det som gör att ett förbud mot niqab är viktigare att diskutera än det faktum att lärare utövar rasism i klassrummet och rentav utesluter elever från delar av undervisningen bara för att dessa ”inte är svenska”? Sverige är ett land med stora sociala skillnader människor emellan. Skillnaderna tar sig inte sällan i uttryck genom människors etnicitet och kulturella identiteter. Den sociala ojämlikheten är inte ett symptom för en misslyckad integrationspolitik, utan ett bevis på att Sverige fortsatt är ett land där rasism, intolerans och diskriminering förekommer på regelbunden basis."

Läs hela artikeln på SvD.se här! Och häng med och ta debatten själv här på bloggen. Läs mer om hur du gör under fliken "Var med och ta debatten"!

söndag 20 mars 2011

Nu kör vi - Hela Sverige tar debatten!

Vi har tröttnat på att samhället är skräp när det kommer till värnandet av alla människors lika rättigheter, möjligheter och värde. Det krävs en förändring, rasismen måste motverkas på allvar! Under 2011 inleder Ungdom Mot Rasism därför en kraftsamling mot en allt mer utbredd vardagsrasism och samhällets ovilja eller okunskap att hantera problemet. Kampanjen ”Hela Sverige tar debatten” är vårt bidrag för ett bättre samhälle. Vi tror att med gemensamma krafter och gemensamt ansvarstagande så kommer vi långt. Vi kommer att ställa krav, både på samhället, politiken och på människor i allmänhet, att våga stå upp mot rasismen där den än visar sig – i TV-soffan, i riksdagens kammare, på arbetsplatsen och i skolan.

Vi kräver bland annat att:

  1. Mer pengar avsätts för antirasistisk verksamhet samt att politiken i större utsträckning samverkar med det civila samhällets antidiskrimineringsorganisationer i kampen mot rasism.
  2. Att förebyggande antirasistiskt arbete i skolan blir obligatoriskt och inte bara något som rektorer kan bocka av genom en temadag under slutet av läsåret.
  3. Riktningen i svensk integrationspolitik förändras till att benämna rasismen som problemet och inte integrationen, för att på så sätt problematisera de rasistiska strukturerna och inte ”invandraren”
Vi måste på allvar våga prata om rasismen som ett strukturellt samhällsproblem och hur vi på lång sikt ska motverka den. Det är dags att sluta med det ängsliga bemötandet av rasistiska partier och istället få igång en diskussion om hur vi på allvar skapar ett samhälle fritt från rasism, där alla kan delta på lika villkor och ges samma livsmöjligheter.

Utan en bred samhällsdebatt kan ingen förändring ske. Debatten om debatten är slut - nu ska Sverige säga sitt! Alla ska delta och ta ställning för det samhället vi vill ha, ett samhälle fritt från rasism.

Häng med oss i en ny kamp mot rasismen i människors vardag!

Anton Landehag
Nyvald ordförande för Ungdom Mot Rasism